Året var 1967. I den blomstrande lilla köpingen Mjökhult skulle allt vara perfekt om det inte vore för två saker: Raggarna och Slem-Torkel. Slem-Torkel drev nämligen sin egna lilla rullande spritbutik i sin Merca 180D -54, något som vålds och- spritsugna raggare tyckte var skitbra. Slem-Torkels hemmapulade sprit (ofta såld i lösvikt från 2 tunnor i skuffen) var nämligen inte så dyr, vilket ofta resulterade i rena fylleslag på Mjökhults gator och torg. Tack vare bondsonen Slem-Torkel, förövrigt en viss Stor-Ulriks framtida farbror...

Slem-Torkel var en mycket driftig man. Förutom att prångla på raggarna spriten gjorde han även hemleveranser, det var bara att ringa till honom och uppge lösenordet "Jag vill bli full" så tog det inte lång tid innan Slem-Torkel kom puttrande i sin tokslöa dieselmerca. Bygdens folk såg honom som Satans avkomma, förutom helgalkolisterna naturligtvis...Men efter att ha spridit oreda i bygden i över två år så skulle hans spritlangarkarriär snart få sig en allvarlig törn.

Det var en vanlig fredagskväll på sensommaren och Slem-Torkel hade som vanligt mycket att göra. Skit-Rut hade ringt säkert fyra gånger och tjatat om att hon var "törstig", Bernard Mä'Puckeln hade beställt en redig leverans som Slem-Torkel medvetet hade spätt ut lite, han ville ju inte att kunderna skulle supa ihjäl sig, för då kunde de ju inte köpa sprit längre... Sen hade det dessutom ringt någon ny förmåga som uppenbarligen ville bli full.

Slem-Torkel packade mercan och pös iväg, glad över att få lite mer pengar att stoppa i madrassen. De två första leveranserna gick som på räls, dessutom fick han lite extrakunder på vägen när han stötte ihop med en gäng stenhårda moppefuckon. Det var när han skulle leverera de tre sista flaskorna sprit som problemen började. I ett ruckel i utkanten av Mjökhult knackade han på med tre lattjolajbansflaskor i famnen. Öppnade gjorde två uniformerade poliser. Tre flaskor krossades mot den söndervittrade betongtrappan och Slem-Torkel slängde sig in i Mercan innan snutarna knappt hade hunnit reagera.

Fullpumpad av adrenalin plågade han den stackars dieselbrännarn på öde grusvägar. Ganska omgående dök det dock upp en svart/vit Amazon i backspegeln. När en till dök upp lyckades bylingen låsa in Slem-Torkel, som gav upp. Mercan hade helt enkelt inte en chans mot bylingens trimmade Amazoner...

Slem-Torkel släpptes dock efter en natt i arresten, eftersom han egentligen inte hade gjort något brottsligt. Bylingen ville mest visa musklerna mot Mjökhults fiende Nr.1. Men han kände att det var dags att göra något så att han hade bättre chanser när man råkade dra på sig snutjag... Enklast vore väl att köpa en snabbare bil, men sånt var ju dyrt och tråkigt, dessutom hade Mercan faktiskt kostat hela 5 tunnor råsprit. Sakta men säkert började en plan smidas i Slem-Torkels bonnsluga hjärna...

I Mjökhult fanns det en suspekt bilverkstad som fungerande som central för bygdens fulraggare och andra halv och- helkriminella personer. Ryssen som drev "bilverkstaden" hade en förkärlek för sprit och kontakter precis överallt och kunde fixa fram det mesta. Så Slem-Torkel bytte helt enkelt bort tre st. ganska så stora tunnor fulsprit mot en stor rysk lastbil som Ryssen hade bakom verkstaden. Enligt Ryssens egen utsago var det den han hade flytt från Sovjet och Stalins terror med för många år sedan, då var det en prototyp som var avsedd för den sovjetiska armen. Slem-Torkel hade vart sugen på den förut då Ryssen hade skrytit om att motorn var det kraftfullaste som tillverkats i Ryssland någonsin, samt att han hade burnat till lilla Sverige över Östersjöns is i dryga 180km/h++...

Lastbilen drogs igång och Slem-Torkel öste hem till gården med aset. Märkligt nog verkade ryssen tala sanning, diesel-åttan bara brölade på och lastbilen var bra mycket snabbare än vad han hade trott. "Helt perfekt..." tänkte Slem-Torkel för sig själv när han rullade in på gårdsplanen.

Förutom ett sinne för suspekta affärer och hembränneri var Slem-Torkel en mycket bonnmekaniskt begåvad person. Vad än för problem han stötte på löste han dem med enklaste möjliga lösningar och var en mästare på att improvisera... Så för honom kändes det helt naturligt att para ihop en rysk värstingdiesel med sin Merca 180D. Bara sådär.

Det enorma motorpaketet med tillhörande växellåda skar han ner med gasen. Drivlinan i Mercan som var ungefär hälften så stor som den han hade tänkt plocka in våldades dän den också. Med fronlastarn lyfte han dieselåttan med allt på ner i Mercan och kunde snabbt konstantera att det behövdes lite kärlek med gasen där också...Sagt och gjort så skars en halv Mercedes bort med lite lagom eldutveckling som följd. Lite balkar bultades dit och ett par motorfästen i äkta ek tillverkades raskt. Växellådan våldades på något sätt ihop med kardanen, medans den stackars orginalbakaxeln lämnades orörd...

Rätt var det var så var Slem-Torkel ute och provkörde sin kreation efter en halv dags "meckande". Den gamla Mercan knakade och flexade lite överallt i karossen, så Slem-Torkel bultade helt enkelt dit lite mer skrotbalkar som stöd. I framskärmen togs det upp ett litet kikhål för den helt enorma turbon, med hjälp av en vass yxa... Ett stuprör fick agera avgassystem också så att man slapp all rök i kupen. Och visst rörde den på sig den lilla Mercan. På kvällen spöade han raggarbil efter raggarbil och väckte hela Mjökhult med den vackra turbodieselsången...

Och visst hjälpte ombyggnationen. Fyra gånger blåste han ifrån den alltmer frustrerade polisen och kunde göra spritleveranser allt snabbare. Pengarna rullade in som på räls efter någon vecka. Men en kväll tog det definitivt stopp. Vid en leverans stötte han på bygdens präst Fader Knutsson, som ansåg att sprit och kriminalitet måste bekämpas med Guds heliga vrede. I Fader Knutssons fall innebar det att skjuta hagel efter Slem-Torkel när denne hade langat sprit till prästsonen för sista gången, och därefter slänga sig in hans flång nya Volvo 144 och jaga efter Slem-Torkel.

Slem-Torkel körde dock ifrån den galne prästen rätt omgående med sin aningens hottade merca... Ända till den öde skogsvägen helt plötsligt blev blockerad av hemvärnet. Slem-Torkel kom snabbt att tänka på någon hemvärnsmedlem som supit ihjäl sig härom månan' på Slem-Torkels sprit och därigenom retat upp ett gäng vapengalna gubbs. Utan fruktan smällde han rakt igenom barrikaden som bestod av två Volvo Duett. Efter någon timme hade han även snuten efter sig.

Det såg inte bra ut för Slem-Torkel när han i ren panik och för den tiden helt sjuka hastigheter börnade hem mot gården. Väl hemma packade han in all sprit i Mercan tillsammans med en gris som hade dött nyligen. Han skulle precis tända på stubintråden som gick till sprittunnorna när han kom att tänka på något. Motorn. Av någon anledning kände han att han var tvungen att skruva av det gigantiska turboagget tillsammans med dieselpumpen, trots att han hade extremt lite tid på sig. Sagt och gjort så skruvades det av och han slängde upp skiten på skullen...Han kände att något kunde man väl lämna efter sig till släkten och kommande generationer. Förvirrad över varför han hade slösat tid på det väntade han tills han såg bilarna närma sig på grusvägen. Han tände stubinen och sprang in i sitt hus.

Från fönstret såg han när snuten hann fram i lagom tid för att uppleva X antal liter sprit sprängas i ett skitstort eldklot. Slem-Torkel fejkade alltså sin egen död. Någon vecka senare satt han på ett flygplan till det förlovade landet USA för att söka ett nytt liv, med 24000kr fulspritpengar i bagaget...

Tillbaka